oboy.. vilket vacker väder.

oj oj oj.. Mia är i stan! (MIA = Sarahs bästa vän = lite smått vilse i den norska kulturen) JA, ni såg rätt. Sarah har fått det efterlängtade besöket från Malmö. Och jag har äntligen fått krama om min tussilago. Men det tog en del kraft att ta mig hit. Kastrup var okej, inte så svårt. Fick vänta lite på flyget men vad är inte egentid värd i dagens samhälle? När jag väl kom på detta lilla SAS plan landade jag bredvid en man med lysekofta. Haha, det tog inte lång tid innan jag fick uppleva dessa koftor. Redan där kände jag vibbarna av de norska skogsmullarna. Han ville samtala på sitt utländska språk, och trodde förvisso att jag var dansk. Trevligt en stund, men vad hände med den där egentiden? Sov en stund, måttligt behagligt i de trånga stela flygstolarna. Men men.. kom fram till Norge. Och det var ju det som var målet.

Väl framme i de norska backarna kom nästa projekt som ett brev på posten. Ja, hon bor ju inte direkt granne med flygplatsen. Hoppade på buss nr 9, bad busschaffören att säga till när jag var på Madlakrossen. Och några hållplatser innan ser jag att han ska byta med en annan busschafför. NEEEEJ. Vad gör jag nu? Men.. i Norge är busschafförerna trevliga för omväxlingsskull. Han gick bak till mig och sa var jag skulle hoppa av. Och log!!! Hjälp, hur hanterar man detta? I Malmö ser majoriteten chafförer halvt deprimerade ut och livsgnistan tryter.

Träffade upp Sarah på Madla amfi, ett köpcenter som jag lyckades hitta till! Vi hade bestämt att vi skulle promenera till legoklossen till hem. Och ja, det gjorde vi. Vilket var en spännande upplevelse. Aldrig har jag förstått vidden av backar. Inte bara backar, utan BACKAR. Kramp i vaderna efter 20 min. Och tillråga på det hotar Sarah med att vaderna växer de närmsta veckorna i detta klimat. Som om det inte redan är jobbigt med stora "vältränade" vader.

Och mer promenad har det blivit. Dock trevlig sådan. Naturen är så fantastisk. Solnedgång över fjorden, lagom innan taco till middag. Kan det bli bättre? Jo, ostbricka på kvällen.

Hm, vad mer kan jag berätta om dessa två bästa dagarna på länge? Kanske att solen har skinit både igår och idag. Och jag har sovit på en luftmadrass på det lilla golv i hennes legokloss. Samt blivit introducerad till vax i öronen. Och inte vanligt vax, utan formbart vax som ska stoppas in i öronen på kvällen för att dämpa alla ljud, så att man kanske har en chans att somna mellan de fyra papperstunna väggarna. Men jag kan inte påstå att de har fungerat, åkte ut lagom till midnatt. Och vi lade oss halv tolv.

Ja, det var det mesta mitt tunga hjärta ville lätta sig med. Ha det! (Så säger man här istället för hejdå. Och har man en fråga så säger man spöre. )

Godnatt.

Mia






















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0